Det känns alltid som att jag inte vet tillräckligt mycket. Om något. För varje ny sak jag lär mig så öppnas det även upp en hel värld som knyter an där till. Om jag lär mig rita ett streck i Photoshop så finns det okalkyrerbart många alternativ till vad jag kan lära mig att utveckla från det strecket. Om jag uttalar mig om hur bra jag tycker Star Trek är så känner jag att jag kanske inte riktigt har belägg för det, för jag har ju faktiskt inte sett alla avsnitt och därför känner jag inte till alla parametrar som gör det så bra. Det kommer alltid finnas någon som vet mer än mig inom alla områden. Jag kommer aldrig att bli expert på något för jag vill vara det på allt.
Tidigare har det här gett mig en känsla av att aldrig räcka till. Men under de två åren som gått på Forsbergs har jag lärt mig något annat; det handlar inte om hur mycket jag vet, det handlar om vad jag väljer att gör med det jag vet. Begränsad kunskap behöver inte vara ett hinder, det kan vara ett verktyg till att faktiskt våga välja egna vägar och lösningar.
Så med mina nyförvärvade kunskap om att knacka kod har jag som mitt examensarbete tagit fram en programvara. Det finns en mycket mer pretantiös förklaring än så till vad jag gjort, men nyckeln till att jag faktiskt lyckades få fram något var för att jag insåg att det var mina begränsningar som gjorde hela projektet möjligt.
Sofia Larsén
Grafisk formgivare